I huvudet på herr Engström

Min vardag är ganska slentrianmässig och för att inte gå under av ekorrhjulets snurrande så sysslar jag en hel del med
något som jag skulle vilja kalla för Mindfucking. Vad är då mindfucking? Jo man går helt enkelt runt och funderar över
totalt oviktiga frågor som fuckar upp hela din världsbild och verklighetsuppfattning. Idag var en typisk sån dag, råkade snappade upp ett påstående om oändligheten. Det sägs att universum är oändligt, alltså det finns ingen början eller slut på det.  Så långt hänger man ju med, nästan. Är lite smått svårt att föreställa sig att något är oändligt, det är ju typ ENOOOOORMT!  Tänk er detta scenario, I ett land som heter Sverige i en liten norrländsk småstad som heter Bollnäs sitter en snubbe vid namn Daniel i en liten lägenhet framför sin dator och skriver just denna blogg. Hur stor skulle ni säga att sannolikheten för att exakt samma scenario utspelar sig någon annanstans i universum? Ska vi höfta till med
0,00000000000000000000000000000000027% chans eller något sånt? Det är minst sagt en ganska liten chans om man säger så, men multiplicera det med oändligheten så blir svaret att det är ett oändligt antal scenarion som är exakt likadan som just det här,  och det är faktiskt jättemånga. Det var dagens lilla mindfuck... det kanske kommer fler om ni har otur.

Fröken Grödinge ringde just och jag kan stolt berätta att jag har pratat i telefon med Märta... Jaha, och? frågar ni er kanske.  Märta är nämligen en häst, och det är inte varje dag man pratar med en sån i telefon. Rätt så lustig upplevelse faktiskt. Har alltid tyckt att hästar är lite läskiga och en aning svårkontrollerade. Men det här var kanske ett viktigt första steg i att en dag kanske våga klappa lilla märta :)

Nu ska jag nog ta och avrunda för den här gången, nu väntar filmkväll med snoken, det ryktas om Batman - the dark knight.