I huvudet på herr Engström

Jag tror visst att jag ljög om att jag skulle skärpa mig och skriva något litet i min blogg varje dag i det senaste inlägget. Vilken rackarunge man är... så jag passar på att korrigera det uttalandet till: Jag skriver då jag får lust helt enkelt.
Det har hänt en hel del saker sen sist, både roliga och mindre roliga saker.
Vi börjar med den mindre roliga saken, en kollega omkom tragiskt i en tågolycka på väg till arbetet. Tänker inte dyka djupare i det, inget ni behöver ha reda på så att säga, så vi tar det roliga på en gång istället. Förra veckan kallade chefen in mig för han ville prata med mig. Med tanke på rådande finanskris och lågkonjunktur så gick det ju en hel del hemska "nu blir jag arbetslös igen" tankar genom huvudet, men det visade sig vara lite fel. Han frågade om jag var intresserad av att bli uthyrd till ett systerbolag i Gävle (AQ ParkoPrint) i några månader eftersom det är så pass lite att göra på min nuvarande arbetsplats, och med förmåner som Hyrbil, restiden räknas som arbetstid, traktamente, bensin, lediga fredagar samt något bättre lön så kunna jag inte annat än att tacka ja! Ska bli spännande att få komma till ett helt nytt ställe och prova på helt andra sysslor, det blir allafall en rad extra på mitt otroligt "imponerande" CV ;P
I helgen så har det varit rena rama vilda western på bäckvägen, i fredags natt så vaknade jag kl halv fyra på natten av att det var ett jäkla liv utanför, och helt plötsligt så hör jag hur fönstret till porten krossas och in stormar ett gäng whitetrash bönder och gormar att dom ska dricka brännvin och bli fulla... sen på lördag natt så vaknar jag hastigt med hjärtat i halsgropen av en sjudundrans smäll, också det alldeles utanför... fönsterrutorna skallrade, eftersom jag inte såg några ljusblixtar eller liknande så utesluter jag fyrverkeripjäser. Undrar fortfarande vad det var för idioter som höll på. Så det råder då ingen brist på action i min tillvaro för tillfället :) Nu ska jag ta och hoppa in i duschen för jag fryser som en rakad isbjörn.

Tack och hej!

Jag märkte något skrämmande idag, jag tror att jag har blivit arbetsskadad. Jag ser hela tiden massa saker som är "fel" i lägenheten, vaser som  inte står centrerat, tavlor som inte hänger vinkelrätt i förhållande till varandra, mattor som inte är riktigt platta osv... förr i tiden brydde jag mig inte ett dugg om sånt där så jag drar slutsatsen att det är jobbets fel, håller man på med div. toleranser dagarna i ända så är det nog inte så konstigt egentligen. Men iofs, det är bra att jag blivit petig, det behövs :)

Vill även skicka en liten hälsning till min syster... Livet är hårt när snoken är full av grader. Eller vad säger du Tessan? :D

Ursäkta att det tagit lite tid för mig att uppdatera denna blogg, har haft fullt upp med flytteriet. Nu är det bara att vänta på att det ska komma lite möbler som jag har beställt från Mio. Väntar på gardiner, en stilig Tv-bänk samt en 40 `` platt-tv till vardagasrummet och till köket väntar jag på ett riktigt fint köksbord med tillhörande stolar. Hela möblemanget känns en aning prvisoriskt för tillfället om man säger så :) Det är tur att jag flyttar så sällan, har nämligen insett att det kostar multum, men vill man ha det fint så är det lika bra att man kostar på medan man kan. Lägger upp lite bilder så får ni se hur det ser ut just nu. Senare tänker jag lägga upp lite bilder på lägenheten då den är helt klar :)
Som det känns just nu så kommer jag trivas riktigt bra.

Nu ska jag slappa vidare medan snön vräker ner utanför mitt fönster, det är nästan så att man får lite julstämmning.

Tack och hej!

Nu blir det bara ett jättekort och tråkigt inlägg.
Idag mår man som man förtjänar för igår var det firmafest, en väldigt blöt sådan, men roligt hade vi :)

Vad tycker ni om den nya designen av bloggen?

Min vardag är ganska slentrianmässig och för att inte gå under av ekorrhjulets snurrande så sysslar jag en hel del med
något som jag skulle vilja kalla för Mindfucking. Vad är då mindfucking? Jo man går helt enkelt runt och funderar över
totalt oviktiga frågor som fuckar upp hela din världsbild och verklighetsuppfattning. Idag var en typisk sån dag, råkade snappade upp ett påstående om oändligheten. Det sägs att universum är oändligt, alltså det finns ingen början eller slut på det.  Så långt hänger man ju med, nästan. Är lite smått svårt att föreställa sig att något är oändligt, det är ju typ ENOOOOORMT!  Tänk er detta scenario, I ett land som heter Sverige i en liten norrländsk småstad som heter Bollnäs sitter en snubbe vid namn Daniel i en liten lägenhet framför sin dator och skriver just denna blogg. Hur stor skulle ni säga att sannolikheten för att exakt samma scenario utspelar sig någon annanstans i universum? Ska vi höfta till med
0,00000000000000000000000000000000027% chans eller något sånt? Det är minst sagt en ganska liten chans om man säger så, men multiplicera det med oändligheten så blir svaret att det är ett oändligt antal scenarion som är exakt likadan som just det här,  och det är faktiskt jättemånga. Det var dagens lilla mindfuck... det kanske kommer fler om ni har otur.

Fröken Grödinge ringde just och jag kan stolt berätta att jag har pratat i telefon med Märta... Jaha, och? frågar ni er kanske.  Märta är nämligen en häst, och det är inte varje dag man pratar med en sån i telefon. Rätt så lustig upplevelse faktiskt. Har alltid tyckt att hästar är lite läskiga och en aning svårkontrollerade. Men det här var kanske ett viktigt första steg i att en dag kanske våga klappa lilla märta :)

Nu ska jag nog ta och avrunda för den här gången, nu väntar filmkväll med snoken, det ryktas om Batman - the dark knight.

Fröken Grödinge tyckte att jag var på tok för dålig på att uppdatera bloggen, kan inte annat än att hålla med henne. Jag har haft rejäl idétorka och total avsaknad av motivation för att sätta mig ner och skriva några rader den senaste tiden. Så jag tänker göra ett tappert försök att åstakomma ett inlägg idag.


Ute är det riktigt grått, har aldrig sett den här supergråa nyansen av grått någon gång i hela mitt liv, man skulle kunna påstå att det här är så nära definiationen av trist man kan komma, men vad gör det? Det är ju lördag! Vaknade klockan åtta av att nån unge med DAMP syndrom sprang fram och tillbaka i lägenheten bredvid, dumma unge! Efter det kunde jag inte somna om så jag klev upp och gjorde mig en rejäl frukost bestående av ägg, solrosbröd med tomat och keso, äppeljuice, en tallrik risgrynsgröt (det börjar ju närma sig jul) sen avrundade jag det hela med en stor kopp kolsvart kaffe för att stilla mitt koffeinbegär. Nu sitter jag mest och tittar på flyttkartongerna i hallen, ska bli så enormt skönt att äntligen flytta från detta lilla rävbo till lägenhet, bara 22 dagar kvar nu! :D Ikväll blir det pizza och pokerkväll med grabbarna, så jag antar att även denna helg kommer gå i fläskighetens tecken. Vi är sånna helgfetton, fy skäms på oss!

Nu ska jag ta och fira helgen genom att städa lite, kul va? förstår om ni är avundsjuk.

Över till Bertil Falukorv....

http://www.youtube.com/watch?v=xZ7u_Hq2Lgo&feature=channel <--- ni måste se den!

Grattis Gävleborg!

Läste idag att Gävleborgs län hamnar på en oerhört hedrande 2.a plats bland landets alla län i en undersökning om hur vanligt otrohet är i de olika länen, och det var inga dåliga siffror som visades upp heller. Riktigt imponerande faktiskt. äntligen placerar sig vårt län i topp och sätter oss på kartan för att vara den andra mest otrohetstäta regionen i detta avlånga land. Gratulerar! jag lyfter på hatten och medger att jag verkligen känner en enorm stolthet.

Nej, ska jag var ärlig så har jag aldrig förstått mig på grejen med otrohet, kommer antagligen aldrig göra det heller. Det finns säkert 7 miljarder skäl till att en människa väljer att vara otrogen mot sin partner, men en gemensam nämnare är nog att dom antagligen bär på en lagomt retarderad empatisk förmåga då dom inte riktigt inser att man faktiskt kan såra en annan människa väldigt mycket. Varför vill man göra det? det är det jag inte riktigt förstår. Jag tänker verkligen inte helgonförklara mig själv, men de gånger jag haft flickvän har jag aldrig ens varit i närheten av att tänka tanken på att bedra dom just därför att det skulle såra dom och det skulle i sin tur medföra att jag själv skulle känna mig som en väldigt elak och ond mäniska. Det blir väl inte direkt bättre av att vi i princip dagligen överöses av otrohetsartiklar i media heller. Det verkar nästan som det blivit en fluga ibland, det gör mig lite ledsen och en viss uppgivenhet över mänskligheten infinner sig i min lilla ynkliga själ. Är vi som är tillsammans med någon för att vi verkligen älskar den personen, eller hoppas på att möta en mäniska med samma värderingar och moral snart en utrotningshotad ras? Ibland undrar man ju... är det så konstigt?

Nog om det här ämnet, nästa gång lovar jag att återgå till något mer humoristiskt igen :)

Bye Bye!

Efter en helg i fläskighetens tecken så var det äntligen dags för denna underbara första dag på arbetsveckan vi
kallar för måndag. Tänkte ta att kort beskriva min morgonrutin.

Klockan ringer 05:00 med en signal där det är en norrländsk gubbe som gnäller över att man ska "upp å hopp" man fumlar med handen efter ett lämpligt tillhygge att drämma till sig själv i planeten med och lugnt somna in igen, men som vanligt hittar man inget tillhygge och beslutar sig till slut för att flåsande och jämrande stappla iväg till toan där man möts av en spegelbild av något som mest liknar en zoombie med rödsprängda tomma små kinesögonhålor. Tar upp tandborsten och ska precis klämma till tandkrämstuben då man märker att tandkrämen är slut, det enda som kommer ut ur tuben är små retsamma fisljud. Skitsamma! tänker man och klär på sig och löper ut till bilen, fast som oftast liknar den mest en igloo såhär tidigt på morgonen. Självklart har man glömt handskarna inne i lägenheten och man är gevetvis alldeles för lat för att springa tillbaka och hämta dom. Så där står man och skrapar is till känseln försvinner i fingrarna och fräser ur sig diverse mindre trevliga svordommar.
Väl framme på jobbet så svidar man om till de otroligt heta arbetskläderna som är halvt sönderstrimlade av alla vassa kanter och föremål man har fastnat i under sina dagar på verket. Sen knallar man in till den lilla fikakuren där de morgonpigga kollegorna redan sitter och inmundigar en kopp kaffe. Där möts man av skrockande kommentarer som "men Daniel, vad har vi sagt om att ha Dambesök mitt under arbetsveckan?" eller "fram med promillemätaren!" (med tanke på mina små röda kinesögon). Man tar sin kaffekopp och knallar iväg för att hämta kaffe, väl framme vid kaffeautomaten märker man att kaffet är slut och jag återvänder mummlandes till kuren och slår mig ner för att vakna. Och precis i det ögonblicket slutar min morgonrutin och själva arbetsdagen börjar.


Men en sak som gör denna rutin så värd, är att jag har den förmånen att varje dag få se soluppgången. När solen går upp försvinner alla negativa tankar och man är som en kalv på grönbete igen. Soluppgångar är bland det vackraste jag vet.


Tack för den här gången!

Hörde en något filosofisk frågeställning på radion för några dagar sedan som förbryllade min stackars allmänt korkade lilla geléklump innanför pannbenet.

Den lät ungefär såhär:

Låt oss säga att du har tillgång till en otroligt avancerad kikare, du går ut och väljer en valfri stjärna att kika på. Stjärnan du tittar på befinner sig 6000 ljusår ifrån dig, vilket betyder att den stjärna du ser i kikaren är hur stjärnan såg ut för 6000 år sedan av förklarliga skäl enligt de genier som en gång lyckades plita ner några smått oförståliga matematiska formler för tid, rum, ljusets hastighet och gud vet vad. Nu till den lilla knorren med det hela. Precis när du står där och observerar stjärnan så ser du en mäniska som gör exakt samma sak som du gör och han ser dig göra precis samma sak som han gör. Vad betyder detta?

Ja vad ska man säga om det egentligen?
Funderar man lite över det så blir det ganska flummigt och tämligen abstrakt. För det första, det du ser är en mäniska som är 6000 år gammal på sin planet och förmodligen väldigt död vid det här laget. Men från hans synvinkel så är det exakt samma sak, han ser dig för 6000 år sedan på din planet och du är troligen också väldigt död eftersom 6000 år levande karlar är inte speciellt vanliga, ganska sällsynta faktiskt. Eller är det så enkelt att ni bara råkade titta åt exakt rätt håll vid exakt rätt tidpunkt för kunna se varandra och att ni båda är jävligt otroligt enormt jättedöda?

Nog om det där, geléklumpen har ingen lust att fundera mer, den säger mest åt mig att jag ska inta chilling-mode och bara ta det lugnt efter en slitsam dag på verket. Men en kvällspromenad ska det nog bli allafall. Så jag tar och sätter punkt här och hoppas att ni gillade mitt första Blogginlägg. Det kanske kommer fler, vem vet? Kommande inlägg publiceras helt efter tillgång och efterfrågan.

Adjöss och tack för fisken!